Höstkänning - Ola Magnell
Written by：Ola Magnell
Vind och vättar tassar tätt omkring mej
Skuggor smyger längs en esplanad
Ny för en som söker ro för sin grej
Över stopen över bokens blad
Än en gång I regnet får jag se dej
Lösas upp I vimlet som en fe
Skymningsdofter glömda vill du ge mej
Och allt gott vår jord har kvar att ge
Motorvägen dunkar I mitt öra
Skalda skira sånger ska man göra
Vid de vilda gräsen under träden
Som ännu får liv av moder jord
Svep din gamla duffel tätt omkring dej
Minns en fläkt av ljung och ljumma bad
Men nog finns det också här nånting säj
Som har blommat I din döda stad
Ljuset flyr och natten kommer till oss
Skymda världar som har trängt sej på
Dämpar oss en tid och vad dom vill oss
Ska vi nog så småningom förstå
Kampen står I dej I samma veva
Andra slåss för rätten att få leva
I sitt land och så den gula säden
Som ännu ger liv åt moder jord
Fly I natten lyktans ljus förför dej
Och vår tids sirener har förstått
Att du också dras till ljud som stör dej
Och förnekar livet som du fått
Men en tanklös min ett antytt smicker
Splittrar dej och mej åt tusen håll
Eller är det vinet som vi dricker
Bubblan steg och sprack godnatt mitt troll
Du kan få min glömda sång att gråta
Du kan få min döda sträng att låta
Längs den långa mödosamma vägen
Som är kvar att gå på moder jord
