在手机上保存，获得更好体验
Nu går du där allen under fullmånens sken, du går utmed gator och krogar.
Så länge benen kan bära dig hemåt igen vill du vandra i minnenas skogar.
Och tystnaden och kylan i din trappuppgång och nyckeln känns tung uti handen. Med alla kläderna på kryper du ner en stund under täcket med månen i magen.
Den ensammaste av dagar, att mista en vän. Och sorgen de vill beklaga, du lever med den. Men ljuset det kommer åter, förtrösta och tro.
All den kärlek du känner får korn att gro.
Nu virvlar alla löven ikapp med varann på vårpromenaden i parken.
Den kalla vintern har rasat och vårvärmen vann och det spirar av krokus i marken. Förunderlig är kärlekens matematik, den växer för var gång den delas.
Så våga älska och skratta och gråta min vän, för se livet är till för att levas.
Den sällsammaste av dagar, att finna en vän. Förunderligast av världar, du lever i den!
Och ljuset det kommer åter, förtrösta och tro. All den kärlek du känner får korn att gro.
För den sällsammaste av dagar, att finna en vän. Förunderligast av världar, du lever i den!
Och ljuset det kommer åter, förtrösta och tro. All den kärlek du känner får korn att gro.
