Blickade upp I natten
Slagen och driven till marken
Omtöcknad fylld av förbittring
Kunde ej se klart
Famlade bland tankar
Min själ bedriven
Urdriven var min broderhälft
Hörde nattens barn
Hörde nattens barn
Mina barn
Mina barn
Medan regnet föll svalt
Ekade en förtvivlans sång
över en fallen fader
Sorg blev snart till vrede
Fångad I elden
Ingen väg ut
Hugg slag och spe
De band en själ min vargbroder
Min vargbroder
Broder I blod
Min vargbroder
Broder I blod
Min vargbroder
Broder I blod
Min vargbroder
Broder I blod
Faller åter ner
I böljande hav
Medvetandets dunkel
Tidlöst drivande gäck
Röster av svek
Galdrar som ljuder
Från nidingars mun
Slitande smärtor
Separerad bunden
Ett vagt minne att jag
Att jag lyfts upp
I fjärran dunkel en elds svaga sus
Min vargbroder
Broder I blod
Min vargbroder
Broder I blod
Broder I blod
