Jag hatar dig,
F?r att du f?rpassat denna orkan
Denna v?ldsamma orkan som
St?ndigt rasar I mitt inre,
Till en motbjudande, pulserande,
Slemmig gr? klump innanf?r mitt skallben
Uppdelad I mikroskopiska fragment
Och innesluten I sm? r?nnilar av
Substanser
Dessa intensiva k?nslor,
Vare sig de ?r av hat eller av
K?rlek, ?r trots allt den enda
Mening jag tycker mig se I livet
Antingen utg?rs ett v?sen av kall
Livl?s betong, eller av en v?ldsamt
Bubblande och sprakande gryta
Av vitgl?dgade k?nslostormar
Idag uppfylls jag av just det