Stockholm - Jonathan Johansson
Du ringer sent
Och sä ger din lä genhet
Kommer lossna ifrå n huset
Krossas imot gatan man må ste bä ra
Sin sorg I armarna
Man må ste hä rma dem som orkar
Dem som fortsä tter ä ndå ingen annan skulle fö rstå
Och ingen annan skulle gå
En meter fö r mig
Jag behö ver dig du sä ger kom
Och ta mig nå n annanstans
Alla vä ggar kryper nä rmare
Och nä rmare och du vet
Man må ste bä ra
En rymd på axlarna
Man må ste hä rma dem som vaknar
Och vet vad dem vill ha ingen annan skulle fö rstå
Och ingen annan skulle gå
En meter fö r mig
Jag behö ver dig ingen annan skulle fö rstå
Och ingen annan skulle gå
En meter fö r mig
Jag behö ver dig och I natt
Du må ste tvinga mig ut
Och jag ska bara fö lja med
Jag behö ver dig
Och I natt
Jag orkar inte va rä dd mer
Du må ste ta mig nå n annanstans
Hö r du mig du sa kom
Du må ste tvinga mig ut
Och jag ska bara fö lja med
Jag behö ver dig
Du sa kom
Jag orkar inte va rä dd mer
Du må ste ta mig nå n annanstans
Hö r du mig hö r du mig
Hö r du mig hö r du mig
Hö r du mig