Blott en dag, ett ögonblick i sänder
– vilken tröst, vad än som kommer på! ——
Allt ju vilar i min faders händer:
skulle jag som barn väl ängslas då?
Han som bär för mig en faders hjärta
giver ju åt varje nyfödd dag
dess beskärda del av fröjd och smärta,
möda, vila och behag.
Själv han är mig alla dagar nära,
för var särskild tid med särskild nåd.
Varje dags bekymmer vill han bära,
han som heter både Kraft och Råd.
Morgondagens omsorg får jag spara.
Om än oviss syns min vandrings stig.
"Som din dag, så skall din kraft ock vara.""
Detta löfte gav han mig.
Hjälp mig då att vila tryggt och stilla
blott vid dina löften, Herre kär,
och att ej den dyra tröst förspilla,
som i ordet mig förvarad är.
Hjälp mig, Herre, att vad än mig händer
taga av din trogna fadershand
blott en dag, ett ögonblick i sänder,
tills jag nått ditt goda land.
